Historia MGB

MGB introducerades som årsmodell 1963 på den årliga bilsalongen i London och efterträdde MGA som tillverkats i sju år. Medan MGA hade rötter i TD och TF var MGB en tydlig BMC-produkt utan traditioner från Nuffieldepoken. Motorn var precis som i MGA BMC:s B-motor men nu upptagen till 1 798 kubik. Framhjulsupphängningen var snarlik den på MGA men var i själva verket av Austins enklare konstruktion från slutet av 1940-talet. Bak var det fortfarande bladfjädrar och hävarmsstötdämpare. Konstruktörerna övervägde mer avancerade chassilösningar, men tyckte inte fördelarna stod i proportion till merkostnaderna. Det var ytterst nära att de flyttat fram motorn för större utrymmen, men vågade inte för då skulle kuggstångstyrningen ha måst offrats. Den stora nyheten var att karossen var självbärande. I jämförelse med MGA var luftmotståndet högre men utrymmena större.

Tekniken är ju rätt enkel, hur är den att köra?
Det har alltid varit hela idén med M.G. – en sportbil baserad på komponenter från koncernens standardmodeller. Att det fungerade beror främst på två saker – låg vikt och låg tyngdpunkt. Man sitter lågt med raka ben och den korta växelspaken sitter precis där den ska. Kuggstångsstyrningen är exakt och insugsmorrandet från motorn ger en fartkänsla som stoppuret inte alltid bekräftar. Det är en riktig sportbil av den gamla skolan – och det gäller lika mycket GT:n som den öppna tourern! Vill man ha mera kan man modifiera hur mycket som helst. Motor, transmission, hjulupphängningar – allt är möjligt att uppgradera till nyare teknik med färdiga satser.

Men är det accepterat att frångå originalutförande?
Visst finns det djupt troende originalister även i MG-kretsarna, men där är högt i tak och modifieringar har alltid förekommit. Det finns bilar som utvändigt ser helt original ut men där motor och chassi byggts om radikalt för att ge mer moderna prestanda. Är det väl utfört minskar det inte värdet på bilen, det kan till och med höja det. En annan sak är att klubbförsäkring inte kan tecknas om trimningskomponenterna inte är tidsenliga. En bil som renoverats med en ny kaross anses med det regelverk som gäller ha förlorat sin identitet och skall egentligen registreras som en ny hemmabyggd bil.

Den tillverkades länge, vilken skall jag välja?
Årsmodellerna till och med 1969 med den ursprungliga kromgrillen är de mest eftertraktade. Senare exemplar står lägre i pris, särskilt importbilar från USA med sina strypta motorer. Det finns bilar utan överväxel, och de bör kosta mindre. Högerstyrning kan man däremot leva med och det ger bilen extra karaktär. Valet mellan tourer och GT är inte helt enkelt. Den öppna är synonym med M.G., men GT:n är ju så snygg och kan förses med soltak. För att möta nya säkerhetskrav i USA kom nya stötfångare i gummi 1975 och den så kallade rubber bumper-modellen var född. Dessa har länge varit lägre värderade och många har därför konverterats till att se äldre ut. Generellt bör det vara skicket och historiken som är avgörande för pris och köp.

Vad heter den egentligen? M.G.B eller MG MGB?  Och det här med tourer och roadster, vad är det?
Fabrikens officiella beteckning vid introduktionen var M.G ’MGB’, vilket betydde att M.G. var bilmärket och MGB modellnamnet. Engelska motortidningar skrev oftast M.G. B. Längre fram tog Leyland bort punkterna i märkesnamnet och sedan dess har man väl mest sagt och skrivit MGB rätt och slätt. Det var först när GT:n kom som man behövde ett namn på den öppna versionen. Den kallades omväxlande open sports och tourer. Roadster är en amerikanism som numera också används i England.

Min MGB historia

Sommaren 2013 bestämde jag mig för att köpa en MGB cab. Jag provköde några stycken, och ringde på flera annonser innan jag hittade denna MGB 1978 på blocket. Den gula färgen avvek från övriga MGB jag sett tidigare. Redan första gången jag var och tittade på den gillade jag skarpt färgen. 

Efter två provkörningar bestämde jag mig. 

VILL HA!!!